söndag 25 april 2010

Om det vore så enkelt

Att svaren är tydligt synliga, kännbara och mätbara. Labyrinten framför en innehåller krokiga, svåra och skrämmande hinder. Som med övernaturlig kraft kan du se igenom det till målet. Slutet. Dit du vill. Du kan se den slutgiltiga lösningen och förstummas av resultatet. Känna hur det känns när du blickar över din framtid. Kan du det, har du möjlighet att växa i dig själv i tron att du klarar det. Känna modet växa i bröstet. Viljan stärkas ut i fingertopparna samtidigt som du fylls med längtan och ivrighet att få anta din utmaning.

Om du inte kan se det däremot, om det du vill skymtar förbi som glimtar av en spegelbild du snabbt passerar, målet finns där men konturerna är suddiga och otydliga, då blir känslan annorlunda. Då kan det vara hoppet som växer i bröstet. Osäkerhet och rädsla som fyller dig när du blickar över framtiden. Något i grunden av dig själv vacklar. Tron på din egen förmåga och känslan av att du, ditt själv, har ett värde. Och tveksamhet istället för säkerhet blir avgörande inför varje beslut i livet.

Livet är inte enkelt för någon. Alla kan förändras.

Den största förlusten med livet kommer med rädslan för att leva det.