Jag fick en sjunklina av Linus i julklapp som han spolat på hans gamla rulle. Otroligt smidigt att slippa spola om linor och att bara byta rulle. Så den här våren gör jag ett hederligt försök att komma ner djupt till de stora fiskarna.
Tankar, funderingar och vardagligt prat
måndag 11 april 2016
En riktigt tidig premiär
Jag fick en sjunklina av Linus i julklapp som han spolat på hans gamla rulle. Otroligt smidigt att slippa spola om linor och att bara byta rulle. Så den här våren gör jag ett hederligt försök att komma ner djupt till de stora fiskarna.
fredag 1 april 2016
Jag älskar våren
måndag 1 juni 2015
Målfokuserad träning
Är verkligen kul och utvecklande!
Jag satte upp ett mål. 5 km på cirka 25 minuter med barfotaskor och anmälan till mitt första lopp. Jag gjorde en seriös planering på 7 veckor. Sen gjorde jag mitt bästa!
En hel massa backintervaller har jag sprungit. Kanske till och med för många. Jag gissar att jag övertränade en aning då jag började tappa puls (enligt pulsklockan) fastän jag sprang på som vanligt. Men då lyssnade jag på kroppen och vilade en hel vecka. Veckan efter sprang jag mitt snabbaste hittills.
I onsdags var det dags för Blodomloppet i Umeå. Måldagen. Jag kände mig pigg, stark och nervös! Men framförallt nöjd med min utveckling hittills. Och att jag, klokt nog, ändrade målbilden längs vägen eftersom jag lyssnar på kroppen. Den nya måltiden var 26 minuter. Och i mål kom jag på 26:19!
Jag är så otroligt glad och nöjd över min prestation! Det är det snabbaste jag sprungit. Men framförallt är jag glad för att jag springer. Att jag utvecklas. Att jag vill. Att jag har mål och att jag jobbar för att nå dem.
Nästa mål är att springa längre. Kanske milen närmare 50 minuter? Vi får se!
onsdag 29 april 2015
4 veckor senare
Så kan man väl säga att jag har sprungit in mina barfotaskor. Det har gått långt över förväntan, med tanke på den träningsvärk jag fick i fötter, fotled och vader.
Jag har också köpt en pulsklocka och vet numera hur snabbt mitt hjärta kan slå. Och jag har ett pannben. Bland det värsta jag vet är att springa i backar. Och detta har gjort nu vid 4 olika tillfällen plus andra intervaller och ökande distanspass. I princip vartenda löppass har tagit emot och inte alls varit särskilt kul - tills i fredags. Då kändes intervallerna på plan mark överkomliga och inte bara en pina. Då blev det kul! Jag kände att jag får ut någonting av den energi jag faktiskt lägger ner på mig själv. Det går bättre och bättre.
Och tur är väl det, för om 4 veckor springer jag mitt första lopp!
torsdag 26 mars 2015
Running girl
måndag 16 mars 2015
Bilförsäljning
fredag 13 mars 2015
Jag älskar att våren gör mig mer levande
tisdag 10 mars 2015
Låt oss prata skälvande ångest, eller PMS
Min skälvande ångest får mig att känna mig liten. Rädd. Dödlig. Men också melankolisk. Som att allting tappar mening. Att all livsenergi som brukar finnas i mig, plötsligt runnit ut av misstag. Jag kan tänka att allt som händer en i livet egentligen inte spelar någon roll, eftersom vi alla ändå kommer att dö. Jag vet att det kan låta ytterst deppigt och svart, vilket det också är på sätt och vis. Men jag identifierar mig inte med den synen på världen när jag inte är skör och har de här tankarna. Det är inte så jag ser på mig själv. Det är dock därför det blir en sådan oerhört stor konflikt inom mig när de här känslorna uppstår. Tårarna droppar. Oron och ångesten finns där. Och meningslösheten. Det är som att när de här dagarna dyker upp, är det någon annan som tar över rodret och styr mig - den jag är, mina tankar, mina känslor. Jag motsätter mig allt, stretar emot, men får inte bort den som styr. Konflikten i mig lyder: det här är inte jag - ändå känner jag och tänker jag såhär.
Det är otroligt påfrestande och uttröttande. Att vakna upp och inte känna sig som sig själv. Att dessutom vara otroligt ledsen, ångestfylld och deppig - över allt eller ingenting. Utan någon som helst vettig orsak.
Eller, så är det helt vanlig, jävlig PMS. Och inte blir det mindre frustrerande för det.
Kroppen alltså...
The prettiest world
The prettiest world you'll see
It's not the prettiest world on the most part
but it's pretty enough for me
Well you may think I look sad
Like a rusty old car
Broke down by the side off the road
But I'm just resting my head
Upon God's green grass bed
And I play my car stood as low