4 veckor senare

Så kan man väl säga att jag har sprungit in mina barfotaskor. Det har gått långt över förväntan, med tanke på den träningsvärk jag fick i fötter, fotled och vader.

Jag har också köpt en pulsklocka och vet numera hur snabbt mitt hjärta kan slå. Och jag har ett pannben. Bland det värsta jag vet är att springa i backar. Och detta har gjort nu vid 4 olika tillfällen plus andra intervaller och ökande distanspass. I princip vartenda löppass har tagit emot och inte alls varit särskilt kul - tills i fredags. Då kändes intervallerna på plan mark överkomliga och inte bara en pina. Då blev det kul! Jag kände att jag får ut någonting av den energi jag faktiskt lägger ner på mig själv. Det går bättre och bättre.

Och tur är väl det, för om 4 veckor springer jag mitt första lopp!

Running girl

Jag har bestämt mig för att lägga extra fokus på löpningen i min träning under 2015. Innan jag blev helt förälskad i styrketräningen sprang jag ganska mycket och (i mitt tycke) ganska fort. Då sprang jag 5 km på 26 minuter. Jag skulle inte säga att jag har dålig kondition idag, mitt hjärta jobbar mer än gärna hårt utan problem, men man blir också duktig på det man fokuserar på. Idag är jag duktigare på att lyfta eller böja tungt, eller att jobba hårt och intensivt en kortare period, jämfört med att springa fort eller långt. Som jag ser det har jag stor utvecklingspotential i min uthållighetsträning, vilket passar perfekt vid löpning. Det ska bli väldigt intressant att se hur jag lyckas bibehålla min styrka och, kanske ännu bättre, hur min bål (främst nedre delen) utvecklas.

 

Häromdagen fick jag hem mina första barfotaskor, ett par Merrel Bare Access Arc 3. Jag har hunnit springa lätt i dem någon enstaka kilometer, vilket då kändes ovant men bra, men vilket också känns i vaderna ett par dagar efter. Mina tankar kring skorna är inte att jag förkastar skor med dämpning, utan jag är nyfiken på vad en annorlunda löpstil kan göra med min kropp. Jag har nämligen lätt för att tappa nedre delen av bålen och svanka, vilket gör att jag får ont i ländryggen. Med framfotalöpning springer jag mer upprätt, vilket jag tänker ger en bättre hållning och ett bättre utgångsläge för ett bra bålstöd under löpningen. Så, jag ska försöka introducera de här skorna långsamt. Kanske gör de susen för min teknik, kanske inte. Hur som helst tänker jag att känslan av att springa med dom i skogen i sommar måste vara helt fantastisk.

Vad springer du i för skor?

Inner peace

Förkyld och hängig. Men solen. Solen sken idag med och lyfte mig. Så jag gick på en kort promenad - och bara log. För värmen. För livet. För energin som alltid kommer åter efter den mörka vintern. För allt jag längtar efter - vårvinterns underbara dagar. Våren. Sommaren. Vattnet. Fisket. Fjällen. Betald semester. Och för nuet. För att jag, just idag, älskar mig själv och mitt liv helhjärtat inifrån och ut. Jag grabbar tag i känslan och plintar ner det för att bevara det.

Mitt 2013, part two

Juli: Vi packade lådor och levde i ett organiserat flyttkaos. Andades ut och njöt av lugnet i Stenbacken när helst vi kunde. Var på Lucas fina namngivning. Jag var uppe alldeles för mycket på journätterna och var trött ganska ofta. Gick in vandringskängorna och började gå med packning. En dag gick vi till mitt favoritställe i älven och fiskade och jag testade flugspöt, både jag och Linus fick varsin liten harr. Linus pappa fyllde år och firades av hela familjen i Stenbacken. God mat, bad i badtunna och sjö, bärplockning, fiske och löptur upp och nedför ett berg bestod den helgen av. Vi fick nyckeln till Uppfinnarvägen och mitt i min längsta jobbvecka flyttade vi med hjälp av lillebror. Och Linus föräldrar som kom med påfyllning i form av smörgåstårta. Dagen kom då jag och Linus träffades för första gången, det firade vi med en god matbit och glass på Ainas där vi log mot varandra allra först. Vi ville utforska omtalade fiskeställen och åkte till Svartbäcksträsket och Lilla Klintträsket i Jörn. Fångsten blev endast abborrar, men det var en vacker kväll och vi fick se renar och en hare. Och Tirre rullade i bajs... Mormor och morfar bjöd på grillat i stekande sol. Vi flyttstädade. Och vi tog farväl av Fältjägarvägen och jag 2 fina år där. Jag åt en väldans massa jordgubbar. Njöt av sommarsol. Jag tekniktränade och fick in lite tabata, spinning och combat emellanåt.

Augusti: Vi hämtade Linus möbler och lådor som inte rymdes på Fältis. Jag köpte Lundhagsbyxor. Vi åkte till Pieljekaise (Arjeplogsfjällen) på vår första resa tillsammans och hade en fantastisk helg. Det var första gången jag besökte fjällen på sommaren. Vi vandrade, besteg Pieljekaises topp, sov i tält, drack vatten ur jokkar och jag fick en fin, fin öring på fluga. Det var också för att fira vår årsdag som är den 3:e. Jag och Tobias introducerade våra sambosar i en annan av våra traditioner - att klättra uppför Skuleberget. Jag och Linus tog oss uppför röda leden. Lillebror flyttade ihop med Vickan och vi hjälpte till en dag. Jag fokuserade på styrketräningen. Och tackade röntgen för den här sommaren. Fiskade en hel del. Fick fisketips av en god vän inför nästa fjällresa som bar av till Hemavan med Linus, Tobias och Mirjam. Vi sov i lyxig stuga, vandrade uppför Dalåives topp, åt lunch mitt på fjället, såg många, många renar, åt underbart laxpaket och grillade banan med choklad. Och njöt av vyer och fiskevatten.

September: Jag började termin 5. Och PT-träning i grupp. Fick kärlek på posten en dag av min syster. Jobbade extra ganska mycket. Tog PB i benböj på 80 kg. Och tränade hårdare än aldrig förr med gruppen. Vi lagade trerätters hemma hos mormor och morfar vilket var vår julklapp. Vi njöt av hösten i Stenbacken. Jag la ganska mycket pengar på höst/vinterkläder och rejäla stövlar. Tirrebubben blev sjuk.

Oktober. Fina Tirre blev inte bättre och fick somna in... Vi gjorde vinter i Stenbacken. Jag piffade hemma med nya gardiner och blommor. Körde helt galna crossfitrundor. Blev Umebo på vardagarna igen då höstens praktik började. Den första snön föll 17:e oktober. Som senare skulle visa sig vara ganska frånvarande ännu i januari. Linus mamma fyllde år och vi hade en fin helg i Vindeln. Jag tog PB i marklyft och drog upp 100 kg. Dagen efter hade vi avslutning med PT-gruppen och jag förbättrade mina resultat i alla tester. Jag sprang nån gång längs Umeås gator. Och lagade en hel massa mat som släpades med till Umeå varje vecka.

November: Vi beställde kort, fyllde en fotoram och satte upp i hallen. Farsdag firades. Jag försökte få ihop praktik, plugg och träning så gott det gick och blev överlycklig de onsdagar jag kunde vara med på combat. Redan den 14:e november gjorde jag jul hemma. Och vi bjöd Tobias och Mirjam på tidigt adventsfika. För att hinna njuta hemma innan jag åkte iväg på praktik till Östersund.

December: Jag hade en riktigt häftig praktik i Östersund. Tränade ganska mycket. Och blev missnöjd med vandrarhemmet Ledkrysset som bjöd på vägglöss... Avslutade ännu en 9 veckors lång praktikperiod och fick äntligen åka hem. Och fick besök av Anticimex. Var på den årliga julgröten och hade det mysigt. Skickade julkort, även till min vän i Nederländerna i år. Fick äntligen träffa Lucas igen som blivit så charmig. Vi firade julafton i Vindeln som blev väldigt, väldigt fin. Och några dagar senare jul hos mormor och morfar. Jag jobbade extra på röntgen. Och fick träffa kusin Malins nyfödda gosse bara några timmar efter nedkomst för att jag lyckades springa ihop med Ola på sjukhuset. Jag lärde mig stå på händer mot en vägg. Och avslutade året på det absolut bästa sättet. Med en combatrelease på dagen, fantastisk mat och firande långt in på natta fyllt med kärlek, vänskap, glädje och skratt.

Inte kvantitet, men kvalitet

Jag är med i Friskvårdskompaniets 6-veckors utmaning trots att jag har fullt upp med praktik. Mitt mål är att få till 4-5 träningstillfällen per vecka, även fast det är fullt upp och jag bor i en annan stad osv. Hittills har det gått bra. Men den här veckan har jag endast skrapat ihop 2 träningstillfällen... Trött praktiktjej helt enkelt.

Dock lyckades jag få till 2 (!) personbästa under gårdagens ben/nedre rygg-pass på Friskvårds.

3x8, på 70 kg i benböj (tidigare 65 kg)
1x8 + 1x4, på 80 kg i marklyft (tidigare 2 repetitioner den vikten)

Så jo, jag är glad och nöjd ändå :)

Läkemedelsberäkning nivå 2

Godkänd. 100%. Förvånad. Stolt.
Så jätte, jätte, JÄTTEGLAD!

Träningsrus och vandrande svettpöl

Först

BRÖST: bänkpress, lutande bänk och cable cross
MAGE: intensivt i 10 min, CX-works inspirerat

Kort vila innan

Crossfitrunda: 20 burpees, 20 pushpress 20 kg, 20 benböj 20 kg och 20 magövningar, detta x 2. (På pappret skulle det varit 5 rundor - sikta högt! Men jag var som ett svettigt, skakande asplöv)

Jag avslutade ändå med

Löpintervaller: löpning 20 sek, vila 20 sek osv på 14km/h i 5 minuter, följt av 15 km/h i 5 minuter.

Gillar när axelkonturerna kikar fram.

Hejdå Skellefteå, hej Umeå

Hejdå min älskade.
Hejdå missarna.
Hejdå vårt fina hem.
Hejdå Friskvårdskompaniet.
Hejdå Skellefteå.

Hej Umeå.
Hej röntgen.
Hej ny träningsvecka och Medley.

Välkommen nya veckan.

Kom ihåg det här: du är alltid starkare än du tror!

Fredagens ryggpass, bland annat: 3 x 10 på 70 kg i marklyft
(10 kgs ökning från förra veckan)

Dagens benpass, bland annat: 3 x 10 på 65 kg i benböj
(5 kgs ökning från förra veckan)

Tungt. Tufft. Pulshöjande. Nyp. Brännande. Vilja.
Underbart med träningsflow.

Det här med nyårsmål

2011 vände jag blad till ett helt annorlunda liv än det jag lever idag - jag fick ett nytt perspektiv till mig själv. Jag började hitta sidor och egenskaper hos mig själv som jag tycker om, är stolt över och vill identifiera mig med. Styrkor jag inte trodde fanns, i alla fall inte hos mig. 2011 gick från lågt - till topparnas topp. Det var en tid av självutveckling, jag växte som människa. Och jag var för första gången på lång tid genuint lycklig. De känslorna inledde jag mitt 2012 med. Med fokus på vad som bidragit mest till att stärka mig själv och en stor dröm - formulerades tre mål för året.

Att fortsätta gå ner i vikt.
Jag gick ner 7 kg och nådde därmed ett normalt BMI!

Att byta ut träningsgarderoben.
Det gjordes med råge - fler linnen, träningsbh:ar och tights byttes ut.

Att åka till Spanien.

Efter sommarjobbet, innan skolan började om, åkte jag till Barcelona. Jag hade det helt underbart - alldeles själv. (Även om jag var mitt i nykärsbubblan och längtade hem nåt så kopiöst efter Linus)

Alla mål blev uppfyllda. Och mer därtill. Jag vågar mer, vill mer, siktar högre och vinner mer. Jag har till exempel upptäckt att jag tycker om att spela gitarr. Att styrketräning är fantastiskt kul, att jag kan mer än jag tror och att det ger fina resultat. Flugfiske - flugfisket förtjänar ett eget kapitel! Men man kan väl säga att jag är hooked och att jag älskar det. Och om jag var lycklig 2011, visste jag inte att lyckobarometern skulle skjuta i höjden över topparnas topp efter den där sommardagen i juli när jag och underbara, finaste Linus (jo, han heter till och med så i min telefonbok) träffades.

Månaderna därefter är fyllda av pirr, nervositet, skratt, lycka, lust, ömhet, glädje, energi, närhet. Ärlighet. Tillit. Trygghet. Kärlek. Och en överväldigande känsla av tacksamhet. Över att jag får må såhär. Känna såhär. Älska och vara älskad. Göra det jag vill, nå mål, sätta nya, våga sikta högre. Överväldigande. Fyllt av tacksamhet. Och lycka.

 Med det sagt, så klurar jag vidare på mina mål för 2013. Från att vara ha varit den som helst inte sätter upp mål, cirkulerar det nu lite för många i mitt huvud! Jullovstider och plugget har gjort att jag inte formulerat dem klart - men snart så.

Styrkeveckan förlängdes till och med idag

Måndag: Kettlebells (Axlar)

Tisdag: Vila

Onsdag: Spinning + Bodycombat (Undantaget på veckan)

Torsdag: Ben

Fredag: Rygg Vila

Lördag: Vila

Söndag: Bröst + mage Vila

Måndag: Bröst + rygg

Kettlebellspasset gick riktigt bra, jag hade bra kläm i axlarna så jag avslutade med några extra övningar i gymmet efteråt. Onsdagen gick bättre än förra onsdagen som var första gången jag testade spinning innan, så jag kommer nog att fortsätta med att slänga in spinning innan när jag kan, det verkar bara lite roligare och roligare!

Benpasset gick över förväntan, jag slängde in en gammal favorit för rumpan/baksida lår - raka marklyft, upp till 47,5 kg. Jag fick ruggigt bra kontakt direkt och träningsvärk som känns än idag (!). Annars körde jag sittande benpress upp till 112 kg och utfall med hantlar, upp till 15 kg/hand. Jag tänkte återkoppla lite till min vår/sommar och mitt krånglande högerknä och berätta att jag fortfarande känner av det emellanåt. Ibland ganska mycket, ibland lite. Jag känner mig dock väldigt begränsad i min träning då jag oftast får ganska ont när jag gjort tunga benböj, som jag numera utesluter, men det gör att jag ändå kan känna av det när dagen efter benpress. Ibland känns det också vid vissa vridningar när jag kör combat. I fredags var jag till en läkare som gjorde diverse tester, inga tester indikerar menisk, korsband eller ledbandsskada - vilket så klart är positivt! Men ändå jobbigt, för mina besvär kvarstår ju... och jag blir rädd inför framtiden, att det ska börja göra mer ont och jag känner mig ganska lost i vad jag ska göra för att förhindra att det blir värre, samtidigt som jag vill utveckla benträningen också. I och med att det inte indikerar någon skada vill inte läkaren remittera mig vidare för en magnetkameraundersökning, vilket jag själv önskade då jag misstänker att det är något med mjukdelar ändå snarare än nåt med benen. Så det vart som tvärnit där. Han tyckte att jag skulle gå via en sjukgymnast igen och DÅ om det inte blev bättre skulle han remittera mig vidare. Så till veckan blir det ett återbesök där få se. Jag kommer erbjuda mig att träna där så han får se, peta på teknik, ge tips, vad som helst - för nånting är det jag gör, med muskulaturen eller i knät som är galet, jag hoppas vi ska kunna lista ut vad bara...

Idag blev det ett bröstpass på förmiddagen tillsammans med älsklingen, härlig start på dagen! Tre olika övningar. Bänkpress upp till 45 kg, sned bänk med hantlar upp till 15 kg/hand och cable cross upp till 40 kg.

Sen ikväll, som för att sätta punkt på styrkeveckan, blev det rygg. I fredags var jag alldeles för trött att träna, i lördags var vi iväg till Umeå och igår var det fullt upp hela dagen, så det är inte alltför tokigt efter 3 dagars vila. 

Det blev marklyft upp till 60 kg, hantelrodd upp till 20 kg/arm och latsdrag upp till 100 lbs, vad det nu blir i kg. Jag har skrivit upp det men orkar inte kolla, haha :) NU laddar jag om för cardiovecka igen!

Bjöd för övrigt herr Wass på lunch idag som delade med sig av det här fina kortet från Sandras bröllop, tripp trapp trull står vi uppradade så fint! :)

Den som måste tycka om dig, är du själv

Gör du det, då kommer de största förändringarna som ett brev på posten.

Som att köpa kläder med somriga, härliga färger. Till och med korta shorts. Eller att snöra på en riktigt gammal bikini som sitter hyffsat igen. Ta kort på't och känna att nej, det ser inte så tokigt ut - jag är på rätt väg. Man vågar synas helt enkelt. Ta lite plats. Och det känns bra när man gör det.

Inte formbilder, men en titt i backspegeln på en olycklig och ohälsosam sanning, men också vägen mot något bättre, den bästa versionen av mig själv

Utgångsläget vintern 2010/2011

Som mest 85 kg

BMI: 32,2

Midjemått, mellan revbenens slut och höften: 96 cm

Magen, strax under naveln: 116 cm

Från Friskvårdsfesten i februari 2012, vikt cirkus 71 kg

Today

68,1 kg

BMI: 25,8

Midjemått, mellan revbenens slut och höften: 75 cm

Magen, strax under naveln: 94 cm

- 16,9 kg

Snart INTE längre överviktig
- 21 cm runt midjan
- 22 cm runt magen

Lite drygt 1,5 år emellan. 16,9 kg lättare, men minst 7 miljoner gånger piggare, gladare, starkare, nöjdare och mer tillfreds med mig själv. Vem jag är och vart jag vill. Jag är inte i mål än. Min viktresa är inte klar, men jag har kommit en bra bit på väg. När jag bockar av det sista målet kommer jag med största sannolikhet att sätta upp nya mål. Eller förfina de som redan snurrar runt i skallen. Det är det absolut bästa med hela min resa. Det där som jag hittat där inne i mig själv, känslan av att jag kan. Och ni vet, kan jag - då kan vem som helst!

Lite om träningen

Ny vecka, nya tag! :)

Förra veckan blev halvt pannkaka på grund av fotryggen som bråkades. Känner fortfarande av den, därför jag valde styrka igen i söndags istället för combat. Det blev i alla fall 2 promenader, fotbollen, styrka överkropp OCH styrka underkropp.

Veckans planering är väldigt preliminär och ser ut såhär:

Måndag: VILA
Tisdag: promenad 5 km + bodypump
Onsdag: promenad 5 km + bodycombat
Torsdag: tabata/löpning, nåt av det, beroende på när jag kommer hem
Fredag: STYRKA överkropp
Lördag: VILA
Söndag: promenad 5 km + STYRKA underkropp/bodycombat, nåt av det, beroende på hur slut jag är efter veckan OCH vad som drar mest, jag har ju helt fastnat i styrkan också :o

Torsdagens styrka: chins, dips, bänkpress, hantelrodd, militärpress, cable cross raka/sneda mage
Söndagens styrka: liggande benpress, liggande bencurl, benspark, raka marklyft, utfall med vikter och lite chins för skojs skull

Sweet 60's

Igår steg upp i tidigaste ottan för jag skulle iväg och skriva tenta i strålningsfysik. You all know it was friday, för mig den där dagen då jag brukar kliva upp på vågen. So I did. Både en och två gånger, där jag gnuggade ögonen lite extra emellan. För joddå, bra veckor ger bra resultat. För ett tag sedan nämnde jag att det skulle betyda mycket rent psykiskt när jag gick ner ytterligare. Det gör det verkligen! Det var 5-6 år sedan jag var nere på den här vikten sist. Det är... en slags revolution. Som bokstavligen fick mig att googla Sweet 60's, få upp pretty woman och dansa runt i bara underkläderna med toksmajlet kl. 04:30 på morgonen.

Ja, sweet 60's :)

Om att nå uppsatta mål

Min måndag var något alldeles extra. Efterlängtad bodycombatrelease! Men faktiskt det bästa för dagen (och då är bodycombat det roligaste jag vet) var att jag satte spiken i kistan på armhävningsutmaningen. 100 armhävningar. På tå. Utan vila. Jag började den 13 februari och var klar den 16 april, 9 veckor senare. 2 veckors sjukdom ställde till det, annars går programmet att fullfölja på 6 veckor. Jag följde det enligt den här sidan www.100armhavningar.se

Fort gick det, men vilken resa det var. Från början var jag sjukt inspirerad, taggad till 1000 och vilken rolig idé fina Sara kom på! Jag är inte sen att haka på utmaningar, däremot kändes målet ganska långt bort när jag kämpade upp till 36 stycken på det inledande testet. Då trodde jag inte att jag skulle fixa det, men jag fortsatte ändå, har man ändå börjat så fortsätter man. Jag funkar så. Under veckorna som gick fanns det dagar när jag kände mig som Bamse, världens starkaste björn - jag var SÅ fokuserad och började se målet tydligt och klart! Och det fanns dagar där varje enskild armhävning var en pina och träningsvärken som följde knappt var nådig. Under hela den här tiden har jag fortsatt träna som vanligt med combat, pump och tabata, så återhämtningen för musklerna har inte varit optimal. Men, i den mån det varit möjligt för mig, har jag försökt stuva om i träningsschemat och anpassa kosten och sömnen för maximal återhämtning.

De sista 2 veckorna var givetvis tyngst, och den sista veckan var träningsvärken konstant. Jag fick spänningshuvudvärk, men det kunde jag i alla fall behandla någorlunda med stretching och massage. Vecka 5 bygger upp lååånga set som aldrig tycks ta slut, innan man går in på vecka 6 där man delar upp det i mindre antal armhävningar/set men fler set. Båda veckorna var sjukt tunga. Varje dag det var dags för armhävningar hade jag känslor av att jag ville ge upp, varför i hela friden håller jag på med det här!? Det kände jag aldrig tidigare, även om det också var tungt, men de känslorna dök upp de 2 sista veckorna. Men, jag pinade igenom det. Och för varje set närmare det sista, kom motivationen. Styrkan. Glädjen. Över att jag klarade ett set till. Och ett till. Och ett till.

Totalt vart det 5 maxtest i utmaningen och såhär såg ökningen ut:

36 stycken

55 stycken

71 stycken

80 stycken

100 stycken

Från början var det bara en kul grej. Under resans gång växte det och blev något annat. Något personligt. Någonting jag bara skulle klara av. Någonting jag nånstans visste att jag kunde klara av, även fast jag många gånger tvivlade. Så kom den här fantastiska måndagen. Och jag var så hemskt nervös! Och taggad! Jag var till Umeå på dagen och hela resan ner på morgonen lyssnade jag på combatmusik och blev mer och mer peppad. Jag ville göra bort det där och då när jag kom fram, typ 8 på morgonen. Så det var knappt att jag kom hem och innanför dörren innan jag körde. Jag trodde att det skulle kännas något lättare än vad det gjorde. Jag hade vilat överkroppen 2 dagar inför sluttestet och jag var ju minst sagt peppad, men det var tungt. Segt. Möra muskler.

Men det gick! Sista 10-15 var nog tekniken under all kritik, för det var ren VILJA. Men det gör ingenting, för jag klarade det. Jag fixade det! Det är vad jag tar med mig från utmaningen. Den känslan. Den känslan efteråt... som höll i sig hela eftermiddagen (ja och förstärktes också, combatereleasen och underbara träningskompisar omkring sig som delar ens glädje, fantastiskt!), den är oslagbar. Jag får rysningar nu när jag skriver om det, för jag får tillbaka den. Den finns där, för jag har skapat den. Den här utmaningen handlade aldrig om att bevisa någonting för någon annan, utan för mig själv. Och DET lyckades jag med. Jag kan. GLÄDJE.

HUNDRA!!

Sluuuut men lycklig tjej! I DID IT! 100 freaking armhävningar! Varav sista 15 är lite tvivelaktigt om hur pass bra de var... för det var BARA vilja :p Viiiilken känsla! Leendet sitter fast vid öronen! VILKEN DAG! :D Och än är det inte slut, nu iväg på combatrelease :D Wiiiiiiiiiiie!

Happy, smiling, shining girl

På grund av tidspress tog jag första bästa bilden där jag ler och är genuint glad. Som av en slump blev det denna med finaste parveln.

För idag är just en sådan dag! Jag klarade läkemedelsberäkningen också. Det blev inga första omtentor alls. Jag är så enormt glad och lättad över det! Och det är onsdag. Underbara, bästa, älskade bodycombatonsdagar vad det passade bra att få ge ALLT av ren och skär glädje. Jag är bara så glad. Och stolt.

Good, good day.

I believe I can be more than this

Om det var för att jag var så otroligt taggad på ett nytt program med ny musik. Eller för att bäste Tobias stod vid min sida och var minst lika peppad. För att den ihärdiga förkylningen är ett minne blott. Eller för att kropp och sinne åter börjar vara i balans, efter de där dagarna när livet kom emellan. Jag vet inte, säkert en kombination av alla delar. Passet var i alla fall helt fantastiskt, en helt toppenbra start på en underbar dag!

Som förutom releasen, bestod av en lunch, fika och shoppingtur. Också med bäste Tobias. Jag hittade ett par vårskor då mina valt att ge upp. Sen kom jag hem och blev sådär härligt trött som man kan bli efter hård träning och fullt med mat i magen, så jag gjorde det enda rätta. Jag powernapade. Också det var fantastiskt. Och kanske ännu mer fantastiskt, var att jag orkade faktiskt med att köra armhävningsutmaningen för en stund sedan. Det var en bra dag.

I'm at the I WILL DO IT step!

En minst lika strålande söndag, dock med lite mer kyla, satte just ribban för den här underbara dagen --> veckans maxtest i armhävningsutmaningen:

71 stycken!

Alltså... Om ni kunde se flinet på den här tjejen!