Låt oss prata skälvande ångest, eller PMS

Den som får en att skaka av att andetaget du tar blir för djupt och hamnar i magen. Som att andetaget går förbi en gräns, en spärr - hit men inte längre, då droppar tårarna som regnet. Den förtvivlan du anade i maggropen växer till en hopplös hjälplöshet. Litenhet, ensamhet och ynklighet. Det som följer är en gråt/hyperventileringsattack. Den, den skälvande ångesten, den kommer ibland. Ytterst sällan numera, men den finns. Som en del av mig. 

Min skälvande ångest får mig att känna mig liten. Rädd. Dödlig. Men också melankolisk. Som att allting tappar mening. Att all livsenergi som brukar finnas i mig, plötsligt runnit ut av misstag. Jag kan tänka att allt som händer en i livet egentligen inte spelar någon roll, eftersom vi alla ändå kommer att dö. Jag vet att det kan låta ytterst deppigt och svart, vilket det också är på sätt och vis. Men jag identifierar mig inte med den synen på världen när jag inte är skör och har de här tankarna. Det är inte så jag ser på mig själv. Det är dock därför det blir en sådan oerhört stor konflikt inom mig när de här känslorna uppstår. Tårarna droppar. Oron och ångesten finns där. Och meningslösheten. Det är som att när de här dagarna dyker upp, är det någon annan som tar över rodret och styr mig - den jag är, mina tankar, mina känslor. Jag motsätter mig allt, stretar emot, men får inte bort den som styr. Konflikten i mig lyder: det här är inte jag - ändå känner jag och tänker jag såhär.

Det är otroligt påfrestande och uttröttande. Att vakna upp och inte känna sig som sig själv. Att dessutom vara otroligt ledsen, ångestfylld och deppig - över allt eller ingenting. Utan någon som helst vettig orsak.

Eller, så är det helt vanlig, jävlig PMS. Och inte blir det mindre frustrerande för det.

Kroppen alltså...

It's not the prettiest world
The prettiest world
The prettiest world you'll see
It's not the prettiest world on the most part
but it's pretty enough for me

Well you may think I look sad
Like a rusty old car
Broke down by the side off the road
But I'm just resting my head
Upon God's green grass bed
And I play my car stood as low

Klockan 21:41 i mitt andra hem

För själen och hjärtat behövde den träning jag älskar mest. Tina körde ett extrapass och jag kom med. Nu väntar jag på baby som kört PT i grupp. Tomorrow is a new day.

Vänd på det, vänd på det, vänd på det - ett jäkla mantra

Är det inte knäet så är det nåt jävla ligament i fotryggen som bråkas. Jag kan inte skutta, kan inte belasta i ett utfall, kan inte hoppsparka. Det är bodycombatonsdag och jag kan inte köra combat för foten gör ont, så jag avbokade. Må så vara att det var till följd av en underbar dag igår med picknick, sol och FOTBOLL med klassen som var skitkul då det var flera år sen jag lirade sist. Likafullt så är jag frustrerad. Irriterad. Arg. Ledsen. En jävla pannkaka av känslor. För jag känner mig begränsad när jag inte kan träna som jag vill och då blir det en fin mix av allt och jag blir irri och jag svär.

Så nu tänker jag halta mig till vattnet och fiska. Och stanna där tills jag är på bättre humör. Tills jag har vunnit över maskineriet i knoppen och är övertygad om att imorgon är en bättre dag, imorgon är jag ett bättre jag. Alternativt tills jag är så trött så jag nästan somnar på stället, då tar ju den här dagen slut i alla fall....

Well now I need it back, cause I have got a lack of all that's good and I can't go on

Lekte tjuv och stal den är oerhört goa låten från bästa Marias blogg. Ja eller, you get it.

Och nu kommer det gnäll. Bara massa gnäll. Vill du inte höra på gnäll, stop reading. Jag är sjuk. Vilket jag förmodligen förorsakade helt själv. I onsdags kände jag att nånting var på G i kroppen, så jag borde ha vilat. Men det var onsdag. Det var combat. Dessutom hade jag sjukt mycket känslor att slå, armbåga, knäa och sparka ut. So I did. Igår kändes det inte värre alls först. Men under dagen på jobbet, då kom det. När jag kom hem var jag febrig, hostig, hade igentäppta bihålor som trycker som tusan, ont i muskler, leder och idag även ont i ryggen, för jag är inte gjord för att ligga ner såhär mycket men jag blir för slut för att sitta upp. Jag har låg temp i vanliga fall, oftast runt 36,3, så när jag har 38,5, känns det som att jag ska gå under. Så jag missade en kvällsinskolning, missar helgjobb. Missar pluggtid. Missar bodypump och extrapass bodycombat. Missar att slutföra armhävningsutmaningen som var inne på sista veckan, men det ska jag givetvis ta upp igen när jag blir frisk. Istället ligger jag här och är ynklig och gnäller. Och tänker alldeles för mycket på en skit som inte ens är värd mina tankar. OFF-knapp till det, JA TACK. Det är bara crap alltså. En riktig skithelg. Må den här helgen gå liiite fortare, och att jag blir piggare, snabbt, please...

Badum tish to that

The awkward moment when you wake up in the middle of the night and realize you're thinking too much, again, and you start thinking about thinking too much...

Balans. Hemtentan inlämnad. Tidig HELG! Snart lunch. Snart löpning, 8 km. Snart göra bort veckostädningen. Snart middag. Snart balans i kroppen. Snart fantastiskt roliga Eva Rydberg med lillebror. Snart balans i sinnet. Balans.

Gå och sov kvinna, denna dagen tar slut den med

Lägg inte din lycka i någon annans händer, den är ditt ansvar

Klokt det där. Det låter så enkelt.... Jag är en riktig grubblare. Eller kännare. När det är något jag grunnar på, så känner jag en hel massa samtidigt. Och alla känslorna gör oftast att jag blir helt fast i grubblandet, tills känslorna svalnar av. Ond cirkel or what. Nu svalnar de igen. Inatt kunde jag äntligen sova. Man ser mer klart på saker och ting tillslut. Nu gäller det bara att hålla fast vid det...

Vilken tur att det är bodycombatonsdag, och 75 minuter istället för 60

Wish I had a river I could skate away on

It's a hard life

I try to mend the broken pieces
I try to fight back the tears
They say it's just a state of mind
But it happens to everyone

How it hurts - deep inside
When your love has cut you down to size
Life is tough - on your own
Now I'm waiting for something to fall from the skies
And I'm waiting for love

Yes it's a hard life...

Crappy weekend

Feber, förkylning och den där jäkla skitparasiten på det. Imorgon bär det av till Östersund för Hälsovägledarna och det missar jag, våran klassresa. Hur kul är det liksom!? Inga planer gick som de skulle...

Summa summarum = crap :(