Ni vet de där dagarna... Spänningshuvudvärk. Seg. Jag var iväg på biblioteket för att plugga och fick ta en ipren för att det skulle lätta. Före kl 10 på dagen... Man är ofokuserad. Opeppad. Under eftermiddagen fastnade jag liksom i känslan och såg bara fel. Energin var som bortblåst och jag trodde inte kvällens träning skulle bli av.
Men så hör en kär vän av sig och vill följa med och träna. Huvudvärken släpper. Jag släpper på trycket av känslor för min sambo - som säger precis de saker jag behövde höra just då. Pepp. Tillbakablick i backspegeln. Och kärlek. Tack, min underbara älskling!
Så jag kommer iväg, och inte bara tränar, jag gör bättre ifrån mig på ALLA övningar. Däribland nytt personbästa i marklyft, 80 kg.
När de dagarna kommer, kasta inte in handduken för tidigt, håll ut, försök vända på dagen in i det sista - det kan bli en sån jäkla bra dag ändå!
En opepp och en som visar marklyft-spår, blåmärkena längs smalbenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar