En riktigt tidig premiär

Bland snöhögar och isblock. Trippla sockar och värmande byxor. Isen har släppt och solen skiner allt oftare på dagarna. Redan förra helgen såg jag den första bäcksländan och längtade ut. Så igår, äntligen, blev det tillfälle!

Jag fick en sjunklina av Linus i julklapp som han spolat på hans gamla rulle. Otroligt smidigt att slippa spola om linor och att bara byta rulle. Så den här våren gör jag ett hederligt försök att komma ner djupt till de stora fiskarna. 

Om jag skulle ha nerver nog att få upp en stor en? Det vettetusan... 

Jag älskar våren

Det är sällan jag har så mycket energi som på våren. Till och med nu, efter dyngförkylningen from hell som aldrig verkar vilja släppa (först 3 dygn med 39 graders feber, sedan tokförkylning med hosta, snuva, täta bihålor, huvudvärk och ont i kroppen), känner jag den. Så fort solen börjar visa sig liiite längre och värma liiite mer. Då är det som att jag vaknar upp på nytt! Jag längtar efter ännu varmare dagar men vill samtidigt vara kvar precis nu, i all längtan av allt våren och sommaren för med sig. Isen har släppt i Skellefteälven och snart kommer jag stå i trippla byxor innanför vadarna för att påbörja flugfiskesäsongen på riktigt. Det börjar vara torrt överallt på vägarna och mina nya Saucony Kinvara 7 löparskor ska invigas inför Blodomloppet så fort jag känner mig tillräckligt kry för att träna. Jag vill rensa och få ordning och till och med att vårstäda hemma känns kul - för det blir ju så himla fint när solstrålarna letar sig in och det inte är miljarder ton damm överallt. Jag vill plantera om blommor och längtar tills vi tar ner utemöblerna och ska dessutom försöka få liv i vår sommardahlia som jag provade förvara över vintern på vinden. Och fort kommer det gå så är vi mitt i sommaren och allt jag kommer vilja är att stanna tiden. Så det jag ska försöka göra mycket av framöver är helt enkelt att njuta!