Det här är Magic Hebro, "Magge". En herre jag tog hand om och red mellan 2005-2006.
Han var en hurtig häst som alltid gjorde sitt bästa efter sin förmåga. Han var lite klumpig ibland, som att han inte hade koll på alla fyra ben, men så charmig. Bland de första gångerna jag satt upp på honom kastade han av mig framför hans ägare. Då och en annan gång, när jag och Pia var ute och red och han gjorde ett glädjesprång i galoppen. Första gången tyckte han nog att jag var jobbig som ville att han skulle använda otränade muskler, vilket är förståeligt såklart. Han ogillade att gå i form och var stel i högersidan. Efter snabb trav kunde han ta några få galoppsteg på en raksträcka. Det var Magge som jag lärde känna.
När våren kom och studenten och flytt började närma sig, fick hans ägare ta beslutet att sälja honom. Det fanns ingen möjlighet för mig att köpa honom, inte heller att få med mig honom till Falköping, så vårt band var tvunget att brytas där. Men det var en fin tid vi fick ihop. Och när man tänker tillbaka och reflekterar över det, så var det inte samma Magge som åkte. Då arbetade han mer än gärna med kroppen och verkade trivas med det, det var inga protester för det var inte för svårt längre. Högersidan var fortfarande något stel, men mjuknade under ridningen. Och han kunde galoppera. Fantastiskt i vänster varv, på stor volt, rakt fram, på liten volt. Och i höger, något mer krävande givetvis, men han kunde. Vi kunde.
I Falköping saknade jag ridningen och kollade annonser efter medryttare och hittade tillslut en som ville att jag skulle komma och provrida. Det gick fint och jag var där några gånger per vecka. Jag och hästen trivdes bra ihop, men efter ett par månader började ägaren visa mindre och mindre intresse och fokuserade istället på två andra hästar hon hade. Vi kunde komma överrens om att hon skulle rida vissa dagar, jag vissa, men när hennes ridning uteblev allt oftare började det kännas som att arbeta i motvind för min del. Både gällande kommunikationen men också med hästen då jag inte kunde vara där mer per vecka. Så jag valde att tacka för mig och förklarade precis hur jag kände det. Några månader senare sålde den här tjejen två av hästarna och fokuserade bara på en, så hon insåg väl tillslut att det inte fungerade att hålla igång så många och samtidigt plugga eller arbeta, om man inte är väldigt effektiv!
Sedan dess, det börjar närma sig 3 år nu, har jag inte haft kontakt med hästar. Tills igår. Jag var på en intressant föreläsning om hur man använder hästar som hjälpmedel i behandling inom psykiatrin, och jag fick sitta upp igen. Det var fantastiskt. Så bra att jag tog mod till mig och prata med en hästägare i närheten för att höra om de behövde hästskötare. Känslan var inte bra efter samtalet, jag fick dåliga vibbar a la skum/läskig/stay away from him, dessutom var han inte säker på att han eller någon i stallet behövde hjälp. Men jag frågade i alla fall. Jag har funderat på det länge men aldrig tagit mig för det, som så mycket annat. Men igår så.
Nästa steg blir att kolla upp om jag kan börja rida i Ersmark i höst. Någon som vet vad det kan kosta? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar