Om den magiska gränsen

I somras fyllde jag 23. Ingen märkvärdig ålder alls tyckte jag. Tills ett visst brev damp ner innaför dörren med en tid på barnmorskemottagningen - dags för cellprovtagning! Det är gratis när man är ung och är i sina bästa år och det är något man erbjuds för sin egen skull för att tidigt upptäcka cellförändringar. Toppen givetvis! Klart man ska kolla upp det. Men det här brevet har hängt på kylen någon vecka och varje gång jag kikat på det gett mig olustkänslor och gjort mig en smula generad. Hur trevligt är det att dra av sig kläderna och slänga upp muffen för en totalt främmande människa!?

Tja det fick jag veta idag. Ett kort samtal, fylla i ett papper och sedan: då kan du ta av dig. Jag börjar se mig omkring efter en toalett, en rock, ett lakan eller vad som helst att skyla mig med, men innan jag ens hunnit vända mig om avbröt barnmorskan mina funderingar: vi har inget ombytesrum eller något, det är bara att ta av sig här. Så trevligt alltså... Rätt upp och ner. Sen sätta sig den där hemska stolan och flascha allt. Nog har man känt sig mer bekväm än vad jag gjorde då...

Nu är det gjort i alla fall. Och för er unga donnor därute som närmar er den icke speciella åldern av 23: you will see.