Jag kan mönstret vid det här laget. Och den troliga orsaken till det. Men orsaken är mindre relevant i nuet. Det som tål att funderas på är vad som händer när jag känner mig "attackerad". Vad jag får för känslor och hur jag reagerar på dem. Hur känslorna hoppar på ett tåg som är enkelspårigt och alltid leder till samma typ av känslor, som min samtalskontakt klokt beskrev det.
Det behöver inte ens vara nåt speciellt. Nånting som en "normal" människa inte ens skulle reagera på. Men som fungerar som nån slags "trigger" för mig som startar igång hela processen och känslorna åker iväg. Jag vet det. Men jag vet inte vad nästa steg är. Därför är det så oerhört frustrerande när det händer och inte alltför sällan förstör en hel dag för mig, helt i onödan.
Jag måste bygga fler spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar