Vad jag blev förvånad när jag ställde mig på vågen. Ett till delmål. Glad. Och stolt. Wow.
När man går ner i vikt ska man inte stirra sig blind på siffror. De kan bli ens fiende som allierar sig med tvivlet inom en. Den där rösten som säger att man inte kan. Precis så var det för mig innan jag började träna. Men ju mer jag började röra på mig och tycka om mig själv, desto bättre tyckte jag om vågen. Siffrorna är ju bara siffror, du väljer hur du tolkar dem.
Såhär tolkar jag mina just nu. Om jag skulle mäta min viktresa i lycka och känsla av upplevd hälsa så mår jag väldigt bra. Jag skulle kunna stanna här och nöja mig med det här, för siffrorna backar upp mig. Enligt det omtvistade BMI:t och min fettprocent, så ligger jag bra till. Fortfarande på gränsvärden, men okej. Men varför ska jag nöja mig här?
Jag har redan vunnit tillbaka min hälsa och minskat risken för hjärt-kärl sjukdomar avsevärt, men det absolut bästa är fortfarande KÄNSLAN. Att jag vet att jag kan. Den är det viktigaste för mig. Den gör att jag siktar högre. Att jag vågar. Att jag vill.
Delmål 3 av 5. Check!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar