Tänk bättre och snällare om dig själv, vänd på det om det behövs

Jag har en tendens att hacka på mig själv onödigt mycket när jag känner mig svag. Vare sig det är när jag är sjuk, bara tom på energi eller om jag skadar mig oturligt, så blir min nästa reaktion efter att jag blivit ledsen, att jag blir arg på mig själv. För att jag kan bättre. För att jag vill mer. Och kanske för att det alltid kommer så opassande i ens liv?

Igår lyckades jag stuka vänster handled på boxen när jag och Tobias körde. Mest otur. Men också en trötthet kombinerat med lite för mycket vilja, det är då man kan "slarva" och göra sig illa. Det är då jag har lyckats i alla fall. Igår, och en gång i slutet på ett tabatapass när jag stukade foten.

Jag blev ledsen/arg för att jag inte kunde fortsätta ge allt, som jag älskar, och för att jag tillslut fick avbryta. För jag kan bättre. Och för att det kanske påverkar min övriga träning i veckan.

Och det är okej. Det måste få vara okej att känna så, då träningen är en sån stor del av mitt liv. Som en första reaktion.

Sen är det bara att vända på det. Det är sånt som händer. Det är sånt som händer när man tränar hårt och siktar högt. När man tänjer på sina gränser för att utvecklas. När man vågar. När man vill mer. Det är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på vilja. Och att man fortsätter, att man tror på sig själv, lär sig mer om sin kropp längs vägen, det är ett tecken på styrka. Så, det där självkänslaspöket som ivrigt hoppar fram vid varje tillfälle det får, screw you - jag tänker inte ge upp!

Förra veckans styrka avslutades med rygg och bröst + mage. Linus <3 introducerade mig i marklyft och rodd med stång = grym träningsvärk. Denna vecka ligger fokus på cardio, PEPP! :)