Jag hade en föraning om att teatern inte skulle bli en sån där jag-skrattar-så-jag-gråter-och-får-inte-luft show som spelas in på somrarna och visas på trettondagen. Stoj, stim, fart och fläkt. Och massa, massa humor. Det är ju Eva Rydberg. Så var den inte heller. Det var "bara" Eva Rydberg och Tomas von Brömsen med i föreställningen. Men det var absolut inget "bara". Den var rolig och den hade djup. Vacker pianomusik. Förskräcklig operasång framförd av Eva vilket ledde till många skratt. Och på de här knappt 2 timmarna hann man gå igenom så mycket i tankarna. Sen kom slutet som var så oväntat, berörande och ja, bra. Jag var tvungen att påminna mig själv om att andas, annars hade tårarna runnit. Jag har sett en av mina absoluta favoritskådespelare live! Tänk att en bästa väns resa till Thailand skulle göra så att jag hamnade där just ikväll. Dessutom fick jag spendera den med lillebror! Fantastiskt :)
Under pausen kollade jag av vana igenom FB på telefonen. Och läste ett inlägg som bästa Sara svarat på enormt bra, men anledningen till inlägget gjorde mig minst sagt upprörd. (Ja, man skulle kunna kalla mig studieskadad då jag idag lämnade in en hemtenta om etik och kommunikation, men här kommer en liten analys) I de där raderna, med hur få ord det än må varit, lyckas personen i fråga använda sig av härskarteknik i form av förlöjligande, denne kränker kroppsjagets integritet och med (total) avsaknad av självinsikt bryter personen mot all form av god kommunikation. Det är SÅ uppenbart att Saras utveckling och framsteg sticker så otroligt mycket i den här personens ögon, så pass mycket att denne inte kan hantera den reaktion det väcker och att denne förmodligen använder sig av emotionellt orienterade copingstrategier, försvarsmekanismer, för att bli av med de här känslorna så snabbt som möjligt. Därför, tror jag, uttrycker sig personen på ett mindre insiktsfullt sätt sådär, vilket dessutom blir på någon annans bekostnad.
Fascinerande egentligen? Kommunikation. Åsikter. Man får tycka vad man vill. Man får till och med uttrycka sig, nästan helt hur man vill. Men att uttrycka sig sådär, är så fruktansvärt onödigt. Det du säger, hur du uttrycker dig, lämnar ett avtryck. Ett avtryck som kan bli bra mycket djupare än du anar... Väldigt onödigt som sagt, men jag tycker svaret på det hela var bra!
Sara, du är en fantastisk människa! Imorgon är det vi som slår klackarna i taket med andra likasinnade, inspirerande, motiverande, fantastiska människor! PEPPPPPPPP! :)
Du är så underbar, och rar och du gör mig så glad! Tack! Och ååååh vad jag längtar till imorgon!
SvaraRadera