Förgyller åter vårt hem. Jo, förgyller. Den kom in i vårt liv som en alldeles underbart lyxig hjälpreda i vardagen. Som en stor godispåse med alla ens favoriter serverade mitt framför näsan. Vi hann ta några stycken, börja njuta - sen snodde nån påsen och försvann... Av 36 dagar i vår ägo, har den varit ur funktion i 26. But now it's back, finally. Vardagslyxen är åter - jag njuter!
torsdag 31 januari 2013
onsdag 30 januari 2013
Många födelsedagar som firas, nu var det pappas tur
Alldeles nyss var vi där och firade. 50 år fyller han. Av sina barn fick han en 5-rätters meny på Bryggargatan för två. Känns som en exklusiv och trevlig present - man får hoppas det ska smaka.
fredag 25 januari 2013
Gårdagens tabata
*Axelpress/armhävning på stång
*Ryggresning + vridning
*Mage x 2 var 4 set där man sitter som i båten och drar upp knäna sedan fäller ut dem samtidigt som man lutar sig bakåt, 4 set hög planka med fötterna i TRX:n där man drar upp benen under sig
*Snabba fötter på låda
Så såg det ut innan start - 128 intervaller. Det är en jäkla tur att jag gillar tabataträning! Jag fick bra fart på pulsen, svetten droppade och det kändes som om musklerna hade bra med energi. Mycket nöjd efter endast 40 minuter effektiv träning! :)
tisdag 22 januari 2013
Folkhälsa och politik, men lika mycket om hur DU väljer att se på det
Rebeccas artikel.
Hur Rebecca resonerar i debatten i nyhetsmorgon
"Mediabilden som sätts är att om du inte tränar är du inte värd någonting och den förstärks av sociala medier, vänner, bekanta, politiker och arbetsgivare faktiskt"
"Absolut är det jättebra att träna - måttligt, eller efter eget behov, men alla vill inte träna. Och när politiker och arbetsgivare dessutom börjar har man gått över en gräns för det är fortfarande så att det måste vara ett privat val. Men om man kopplar ihop träning, gärna extrem träning och sätter likhetstecken med god hälsa, så är det inte så att extrem träning medför ett långt liv"
"Jag upplever att arbetsgivare inte bara använder det här passivt, nu har det börjat bli t.ex. stegtävlingar på jobbet, man ska klättra på kick-offen, att det ska vara roligt att man gör något aktivt, att man får en picknickkorg om man springer tjejmilen - där tycker jag gränsen går från det privata och vad arbetsgivaren inte ska göra, för då börjar man rangordna folks kompetens på jobbet efter exempelvis hur bra de kan klättra på kick-offen - och det är ju inte sunt"
"Jag upplever inte att det politiker och arbetsgivare säger blir valfritt, utan om jag ställs inför ett faktum på jobbet att nu ska vi ha en stegtävling och det är valfritt att vara med, då kommer 100% känna sig tvingade att vara med för att du blir graderad vad du än gör på jobbet, du blir också bedömd om du låter bli att fika fast du inte vill det. Utan det finns vissa saker som man måste göra och då är folk med ändå - och att uppmuntra folk eller erbjuda, det är faktiskt två olika saker tycker jag. Och de människor som man faktiskt vill nå, med hälsa och kost och träning, de når man inte med ännu mer information, överviktiga människor och folk med dålig hälsa och så vidare de vet mycket väl vad de ska göra för att de ska komma i form, eller varför de har några kilon extra - det är inte kunskap vi saknar faktiskt".
Först när jag läste artikeln blev jag provocerad. För jag är en av dem hon skriver om. Jag bloggar och uppdaterar min facebookstatus som mest när det handlar om träning eller något som rör hälsa. Som får mig att må bra. Jag är så inne i trenden som det bara kan gå - jag lever och andas träning. Att lära mig mer om mig själv, att utvecklas ännu mer. Jag vill växa i mig själv både på ett personligt plan OCH fysiskt via träningen - för jag vet att det fungerar.
"Mediabilden som sätts är att om du inte tränar är du inte värd någonting och den förstärks av sociala medier, vänner, bekanta, politiker och arbetsgivare faktiskt"
"Absolut är det jättebra att träna - måttligt, eller efter eget behov, men alla vill inte träna. Och när politiker och arbetsgivare dessutom börjar har man gått över en gräns för det är fortfarande så att det måste vara ett privat val. Men om man kopplar ihop träning, gärna extrem träning och sätter likhetstecken med god hälsa, så är det inte så att extrem träning medför ett långt liv"
"Jag upplever att arbetsgivare inte bara använder det här passivt, nu har det börjat bli t.ex. stegtävlingar på jobbet, man ska klättra på kick-offen, att det ska vara roligt att man gör något aktivt, att man får en picknickkorg om man springer tjejmilen - där tycker jag gränsen går från det privata och vad arbetsgivaren inte ska göra, för då börjar man rangordna folks kompetens på jobbet efter exempelvis hur bra de kan klättra på kick-offen - och det är ju inte sunt"
"Jag upplever inte att det politiker och arbetsgivare säger blir valfritt, utan om jag ställs inför ett faktum på jobbet att nu ska vi ha en stegtävling och det är valfritt att vara med, då kommer 100% känna sig tvingade att vara med för att du blir graderad vad du än gör på jobbet, du blir också bedömd om du låter bli att fika fast du inte vill det. Utan det finns vissa saker som man måste göra och då är folk med ändå - och att uppmuntra folk eller erbjuda, det är faktiskt två olika saker tycker jag. Och de människor som man faktiskt vill nå, med hälsa och kost och träning, de når man inte med ännu mer information, överviktiga människor och folk med dålig hälsa och så vidare de vet mycket väl vad de ska göra för att de ska komma i form, eller varför de har några kilon extra - det är inte kunskap vi saknar faktiskt".
Först när jag läste artikeln blev jag provocerad. För jag är en av dem hon skriver om. Jag bloggar och uppdaterar min facebookstatus som mest när det handlar om träning eller något som rör hälsa. Som får mig att må bra. Jag är så inne i trenden som det bara kan gå - jag lever och andas träning. Att lära mig mer om mig själv, att utvecklas ännu mer. Jag vill växa i mig själv både på ett personligt plan OCH fysiskt via träningen - för jag vet att det fungerar.
Jag tänkte till och med - den människa som skriver det här är bergis överviktig själv och lever inte ett aktivt hälsosamt liv som hon egentligen skulle vilja göra. Sen fick jag dåligt samvete - för sådan är jag, jag tycker inte om att tänka dåliga saker om andra människor. Men, jag blir ändå provocerad när man drar för långa paralleller och kommer fram till slutsatser som mer handlar om Rebecca själv, än "alla överviktiga och folk med dålig hälsa och så vidare".
Det är vida känt att ett aktivt liv med regelbunden motion gör att man lever längre. Varför då? För att det minskar risken för i princip alla sjukdomar, framförallt hjärt- och kärlsjukdomar. Vad är hjärt- och kärlsjukdomar kopplat till? Övervikt. Vad är övervikt kopplat till? Inaktivitet och för högt intag av kalorier. Det är nog de flesta överens om.
Att sedan sätta likhetstecken mellan extrem träning och ett långt liv, ja det är svårt, för hur definieras extrem träning? Är det att träna 6 pass/vecka? Att springa ett maraton? Att tävla i fitness? Tävla på elitnivå? När är det extremt? När det övergår från fritidsintresse till livsstil? När det är allt man skriver om på sin blogg eller facebook? Eller när det provocerar dem som inte lever ett lika aktivt liv?
De två sista styckena från debatten kan man läsa mellan raderna att det egentligen handlar mer om Rebeccas (missnöjda) syn på sig själv än vad det handlar om träningshets och den politik hon är missnöjd med. Hon blir provocerad av arbetsgivares VALFRIA gemensamma aktiviteter som kommit till i ett försök att främja hälsan på arbetsplatsen. Alla tävlingar eller påhitt som kan sporra och fungera som en morot till ett aktivare liv och bättre gemenskap även på arbetsplatsen, är väl bra? Det är väl superbra att det finns? Det är inget tvång, det är VALFRITT. Är det valfritt kan man välja att inte vara med - då behöver man inte spä på med rangordningssnack, att man är sämre än de som är med i stegtävlingar osv. Vill den personen inte vara med och tänker så som Rebecca beskriver - så är det nog just den enda personen som tänker så också, resten i gruppen tänker nog "vad synd att hon/han inte vill vara med". För vad handlar det om egentligen - att det ska bidra till att främja hälsa så klart.
Det sista hon nämner tycker jag är intressant, att överviktiga och folk med dålig hälsa inte saknar kunskap - att det är inte är där skon klämmer och att det därmed skulle vara meningslöst (?) att fylla på med ny kunskap. Delvis håller jag med, för folk är kunniga inom kost och hälsa, generellt - de flesta vet att det är bra att äta lagomt mycket, att godis och läsk inte är bra och att man bör motionera. Men det finns så mycket mer än så om man är intresserad av det. Precis som med allting annat så blir man aldrig fullärd. Med all forskning som finns idag och som ständigt dyker upp om sömn, stress, blodfetter, kost, träning, sjukdomar osv så är det inte konstigt att allt "är på tapeten" och diskuteras. Mer kunskap kan i mina ögon aldrig bli fel. Sen om man vänder på det, om alla överviktiga med dålig hälsa har verktygen för att leva ett hälsosammare liv, varför gör de inte det?
Motivation. En spark i baken. Eller bara motivation genom andras kunskap. Genom andras sätt - hur andra lyckats. För mig handlar bloggandet och uppdateringarna på facebook inte om att skryta, jag tänker inte ens på dem som eventuellt provoceras av det jag skriver (de kan välja att inte läsa) - jag tänker på de som själva tränar, mina träningskompisar, som blir lika inspirerade, sporrade och motiverade som jag av att läsa - på motivation. Andra som också känner en glädje av att fokusera på sådant och sådana som precis som jag är intresserade av ämnet och älskar att uppfyllas av allt möjligt inom träningen. Jag väljer aktivt vad jag lägger fokus på - i mitt fall både människor jag känner och inte känner, som skriver om sådant som glädjer mig och ger mig energi. Den här Rebecca kanske borde ta sig en funderare vad hon lägger fokus på egentligen...
söndag 20 januari 2013
Linus födelsedag
Igår fyllde Linus 25 år. Sent på fredagsnatten (ja eller lördagen) fick han sin present som jag velat ge honom sedan början av december när jag köpte den. Personlig träning i grupp - med kanske världens bästa instruktör. Den passar så bra, det ska visst vara en riktig utmaning mot sig själv och Linus ska nämligen toppa formen 2013 för att kunna cykla Vätternrundan 2014 (det är 30 mil!), så varför inte inleda året såhär. Jag tror det kommer bli toppen! Och det ska bli så spännande att följa hans utveckling.
Linus föräldrar kom hit från Vindeln, de hade med sig Linus säng som är 105 cm, så nu är har vi det lyxigt med en säng som är 15 cm bredare än min! Vi bjöd först på fika sen bjöd de oss på middag på Tatung. Därefter var vi hundvakt några timmar när de var och såg hockeyn. En lugn och mysig dag och förhoppningsvis fin födelsedag för födelsedagsbarnet.
torsdag 17 januari 2013
Sömnlöst, en alldeles för tidig morgon och -23
Kroppen ville inte slappna av. 4 timmar av vridande och vändande, så jag vet inte riktigt hur mycket sömn det blev. Klockan ringde 04:30. Cykelturen bar av i -23 grader.
Idag är en sån där dag där jag måste hålla fokus på sådant som lyfter mig och ger energi. So I do.
Idag är en sån där dag där jag måste hålla fokus på sådant som lyfter mig och ger energi. So I do.
tisdag 15 januari 2013
Jag har gått inunder stjärnor för att komma hit till dig, där du väntat mig med händer som blev varma
Julaftonskyss. Jag älskar bilden för vad den fångat på ett stilfullt sätt. Ömheten. Hängivenheten. Tryggheten. Man ser kärleken. Att jag fullt och fast älskar av hela min hjärtmuskel. Det syns och det är vackert, precis som vår kärlek är. Min fina, fina älskling.
torsdag 10 januari 2013
Det här med nyårsmål
2011 vände jag blad till ett helt annorlunda liv än det jag lever idag - jag fick ett nytt perspektiv till mig själv. Jag började hitta sidor och egenskaper hos mig själv som jag tycker om, är stolt över och vill identifiera mig med. Styrkor jag inte trodde fanns, i alla fall inte hos mig. 2011 gick från lågt - till topparnas topp. Det var en tid av självutveckling, jag växte som människa. Och jag var för första gången på lång tid genuint lycklig. De känslorna inledde jag mitt 2012 med. Med fokus på vad som bidragit mest till att stärka mig själv och en stor dröm - formulerades tre mål för året.
Att fortsätta gå ner i vikt.
Jag gick ner 7 kg och nådde därmed ett normalt BMI!
Att fortsätta gå ner i vikt.
Jag gick ner 7 kg och nådde därmed ett normalt BMI!
Att byta ut träningsgarderoben.
Det gjordes med råge - fler linnen, träningsbh:ar och tights byttes ut.
Att åka till Spanien.
Efter sommarjobbet, innan skolan började om, åkte jag till Barcelona. Jag hade det helt underbart - alldeles själv. (Även om jag var mitt i nykärsbubblan och längtade hem nåt så kopiöst efter Linus)
Månaderna därefter är fyllda av pirr, nervositet, skratt, lycka, lust, ömhet, glädje, energi, närhet. Ärlighet. Tillit. Trygghet. Kärlek. Och en överväldigande känsla av tacksamhet. Över att jag får må såhär. Känna såhär. Älska och vara älskad. Göra det jag vill, nå mål, sätta nya, våga sikta högre. Överväldigande. Fyllt av tacksamhet. Och lycka.
Alla mål blev uppfyllda. Och mer därtill. Jag vågar mer, vill mer, siktar högre och vinner mer. Jag har till exempel upptäckt att jag tycker om att spela gitarr. Att styrketräning är fantastiskt kul, att jag kan mer än jag tror och att det ger fina resultat. Flugfiske - flugfisket förtjänar ett eget kapitel! Men man kan väl säga att jag är hooked och att jag älskar det. Och om jag var lycklig 2011, visste jag inte att lyckobarometern skulle skjuta i höjden över topparnas topp efter den där sommardagen i juli när jag och underbara, finaste Linus (jo, han heter till och med så i min telefonbok) träffades.
Månaderna därefter är fyllda av pirr, nervositet, skratt, lycka, lust, ömhet, glädje, energi, närhet. Ärlighet. Tillit. Trygghet. Kärlek. Och en överväldigande känsla av tacksamhet. Över att jag får må såhär. Känna såhär. Älska och vara älskad. Göra det jag vill, nå mål, sätta nya, våga sikta högre. Överväldigande. Fyllt av tacksamhet. Och lycka.
Med det sagt, så klurar jag vidare på mina mål för 2013. Från att vara ha varit den som helst inte sätter upp mål, cirkulerar det nu lite för många i mitt huvud! Jullovstider och plugget har gjort att jag inte formulerat dem klart - men snart så.
Etiketter:
BE PROUD,
Drömmar,
Glädje,
Hälsa,
Inspiration,
Kärlek,
Varmt om hjärtat
onsdag 9 januari 2013
Vinterglädje
Nyårsafton hos Tobias och Mirjam
Så fint dukat.
Efterrätt: GLASSBOMB!
Jag förstår inte hur Mirjam lyckades göra den, men den var fantastiskt god!
Hallon, passionsfrukt, vaniljglass, honungssås blandat med saffran och granatäpple.
Jag har ett par suddiga mobilkort på sällskapet, det var vi och ett par till som var med, de hade med sig en kamera så när jag får de korten kommer det upp lite mer.
Vi hade en jättetrevlig, lugn, sällskaplig och rolig nyårsafton FYLLD med godsaker som ni kan se. Jag skålade in ett nytt år tillsammans med min älskade sambo och min käraste vän - det kan inte bli bättre än så! :)
Etiketter:
Glädje,
Kärlek,
Skoj,
Varmt om hjärtat,
Vänskap
söndag 6 januari 2013
Tobias fyllde 25 - det firade vi stort, del 2
Taxi Linus tog oss till Bodaborg, medan Tobias noggrant analyserade att 2 låtar hunnit spela på radion och att vi därmed borde vara i Ursviken - eller Byske...? :) Där parkerade vi och vandrade mot ingången där en hel skara av fina människor väntade och sjöng "Ja må du leva" i takt med att ögonbindeln åkte av.
En minst sagt förvånad, omtumlad och ganska rörd Tobias såg sig omkring och förstod inte riktigt vart han var eller vilka som var där. Det kanske roligaste med de som var med var att Tobias pappa Tore och hans sambo Monica som bor i Stockholm kommit upp den här dagen, vilket var DAGEN EFTER att Tobias åkte därifrån! Han spenderade alltså hela julen där nere och hade ingen aning om vad vi hade planerat. Bra styrt av Mirjam och mig! :)
Kvällen inleddes med information om Bodaborg, vi delade upp oss i 2 lag sen sprang vi runt därinne och tog oss igenom banor.
Efter 2 timmar därinne var alla lagom hungriga och törstiga, då blev det dags för middag - jättegod kycklingtacos serverades och Tobias skjorta gjordes om med signaturer och smyckning på ryggen.
Kvällen avslutades sedan med bastu, badtunna, tilltugg och massa surr - en alldeles förträfflig dag som vi ordnade för min 25-årige vän! :)
Etiketter:
Glädje,
Hälsa,
Skoj,
Varmt om hjärtat,
Vänskap
Tobias fyllde 25 - det firade vi stort, del 1
Dagen efter han kom hem från Stockholms julfirande, började det riktiga firandet! Klockan 11:30 plingade jag på hos en yrvaken och förvånad Tobias, drog fram kuvert nummer 1 av 8 av dagens uppdrag, där det första löd: Gör som Sarah säger. Alltid. Nummer 2 var något i stil med: Infinn dig på Aqua Spa för din inbokade tid kl. 12:15.
Vi skyndar oss mot första målet och en spänd och förväntansfull herre får visa ett uppdragskuvert.
Vi skyndar oss mot första målet och en spänd och förväntansfull herre får visa ett uppdragskuvert.
Väl där anmäler sig Tobias i receptionen, i tron om att det är en skön massagebehandling han ska få - istället berättar kvinnan att han ska få göra en ögonbrynsplockning.
Uppdrag 4: hitta ett lämpligt matställe och prova något nytt. Chilla. Sådär på mellandagarna var det givetvis knökfullt med folk överallt så det blev Kitchen, Tobias prövade dock en dryck han inte brukar ta - Sprite.
Uppdrag 5: hitta en tröja/t-shirt som inte är du. Sarah vet. Det här var nog det svåraste uppdraget. Typ "köp något som du aldrig någonsin skulle ha på dig i vanliga fall". Jag känner Tobias väl så jag fick sista ordet innan köpet och nekade många t-shirtar som det var alltför mycket han över. Tillslut fann vi en rosa/vitrandig, ja ful skjorta på Cubus - den fick det bli! Inte nöjd kille.
Uppdrag 6: Vad är roten ur ett gross? Mobil eller internet ej tillåtet att använda. Var lite knepig den med. När han började fråga äldre herrar var det i alla fall fler som närmade sig ett svar, så tillslut gick det med! Ett gross = 144, roten ur 144 = 12.
Uppdrag 7: Löstes galant framför en skara kvinnor på Intersport.
Inför sista uppdraget behövde vi fördriva lite tid, så vi tog en snabbfika på Lilla Marie. Om Tobias var spänd! Jag hade tutat i honom att vi skulle fara och träna bodycombat kl 17:00 och att det fortfarande var planen, att de här uppdragen på stan var mitt påhitt och att det bara skulle ta några timmar. När vi åt middag ringde han till Mirjam och berättade att han blivit kidnappad och frågade om hon var med på det, men hon lyckades agera skådespelare bra.
Efter fikat gick vi bort till busstationen och han fick läsa det sista uppdraget: Ta på dig ögonbindeln och invänta skjuts. På med min scarf runt ögonen, sedan kom Linus och hämtade oss inför det riktiga firandet!
Etiketter:
Glädje,
Hälsa,
Skoj,
Varmt om hjärtat,
Vänskap
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)