Rebeccas artikel.
Hur Rebecca resonerar i debatten i nyhetsmorgon
"Mediabilden som sätts är att om du inte tränar är du inte värd någonting och den förstärks av sociala medier, vänner, bekanta, politiker och arbetsgivare faktiskt"
"Absolut är det jättebra att träna - måttligt, eller efter eget behov, men alla vill inte träna. Och när politiker och arbetsgivare dessutom börjar har man gått över en gräns för det är fortfarande så att det måste vara ett privat val. Men om man kopplar ihop träning, gärna extrem träning och sätter likhetstecken med god hälsa, så är det inte så att extrem träning medför ett långt liv"
"Jag upplever att arbetsgivare inte bara använder det här passivt, nu har det börjat bli t.ex. stegtävlingar på jobbet, man ska klättra på kick-offen, att det ska vara roligt att man gör något aktivt, att man får en picknickkorg om man springer tjejmilen - där tycker jag gränsen går från det privata och vad arbetsgivaren inte ska göra, för då börjar man rangordna folks kompetens på jobbet efter exempelvis hur bra de kan klättra på kick-offen - och det är ju inte sunt"
"Jag upplever inte att det politiker och arbetsgivare säger blir valfritt, utan om jag ställs inför ett faktum på jobbet att nu ska vi ha en stegtävling och det är valfritt att vara med, då kommer 100% känna sig tvingade att vara med för att du blir graderad vad du än gör på jobbet, du blir också bedömd om du låter bli att fika fast du inte vill det. Utan det finns vissa saker som man måste göra och då är folk med ändå - och att uppmuntra folk eller erbjuda, det är faktiskt två olika saker tycker jag. Och de människor som man faktiskt vill nå, med hälsa och kost och träning, de når man inte med ännu mer information, överviktiga människor och folk med dålig hälsa och så vidare de vet mycket väl vad de ska göra för att de ska komma i form, eller varför de har några kilon extra - det är inte kunskap vi saknar faktiskt".
Först när jag läste artikeln blev jag provocerad. För jag är en av dem hon skriver om. Jag bloggar och uppdaterar min facebookstatus som mest när det handlar om träning eller något som rör hälsa. Som får mig att må bra. Jag är så inne i trenden som det bara kan gå - jag lever och andas träning. Att lära mig mer om mig själv, att utvecklas ännu mer. Jag vill växa i mig själv både på ett personligt plan OCH fysiskt via träningen - för jag vet att det fungerar.
"Mediabilden som sätts är att om du inte tränar är du inte värd någonting och den förstärks av sociala medier, vänner, bekanta, politiker och arbetsgivare faktiskt"
"Absolut är det jättebra att träna - måttligt, eller efter eget behov, men alla vill inte träna. Och när politiker och arbetsgivare dessutom börjar har man gått över en gräns för det är fortfarande så att det måste vara ett privat val. Men om man kopplar ihop träning, gärna extrem träning och sätter likhetstecken med god hälsa, så är det inte så att extrem träning medför ett långt liv"
"Jag upplever att arbetsgivare inte bara använder det här passivt, nu har det börjat bli t.ex. stegtävlingar på jobbet, man ska klättra på kick-offen, att det ska vara roligt att man gör något aktivt, att man får en picknickkorg om man springer tjejmilen - där tycker jag gränsen går från det privata och vad arbetsgivaren inte ska göra, för då börjar man rangordna folks kompetens på jobbet efter exempelvis hur bra de kan klättra på kick-offen - och det är ju inte sunt"
"Jag upplever inte att det politiker och arbetsgivare säger blir valfritt, utan om jag ställs inför ett faktum på jobbet att nu ska vi ha en stegtävling och det är valfritt att vara med, då kommer 100% känna sig tvingade att vara med för att du blir graderad vad du än gör på jobbet, du blir också bedömd om du låter bli att fika fast du inte vill det. Utan det finns vissa saker som man måste göra och då är folk med ändå - och att uppmuntra folk eller erbjuda, det är faktiskt två olika saker tycker jag. Och de människor som man faktiskt vill nå, med hälsa och kost och träning, de når man inte med ännu mer information, överviktiga människor och folk med dålig hälsa och så vidare de vet mycket väl vad de ska göra för att de ska komma i form, eller varför de har några kilon extra - det är inte kunskap vi saknar faktiskt".
Först när jag läste artikeln blev jag provocerad. För jag är en av dem hon skriver om. Jag bloggar och uppdaterar min facebookstatus som mest när det handlar om träning eller något som rör hälsa. Som får mig att må bra. Jag är så inne i trenden som det bara kan gå - jag lever och andas träning. Att lära mig mer om mig själv, att utvecklas ännu mer. Jag vill växa i mig själv både på ett personligt plan OCH fysiskt via träningen - för jag vet att det fungerar.
Jag tänkte till och med - den människa som skriver det här är bergis överviktig själv och lever inte ett aktivt hälsosamt liv som hon egentligen skulle vilja göra. Sen fick jag dåligt samvete - för sådan är jag, jag tycker inte om att tänka dåliga saker om andra människor. Men, jag blir ändå provocerad när man drar för långa paralleller och kommer fram till slutsatser som mer handlar om Rebecca själv, än "alla överviktiga och folk med dålig hälsa och så vidare".
Det är vida känt att ett aktivt liv med regelbunden motion gör att man lever längre. Varför då? För att det minskar risken för i princip alla sjukdomar, framförallt hjärt- och kärlsjukdomar. Vad är hjärt- och kärlsjukdomar kopplat till? Övervikt. Vad är övervikt kopplat till? Inaktivitet och för högt intag av kalorier. Det är nog de flesta överens om.
Att sedan sätta likhetstecken mellan extrem träning och ett långt liv, ja det är svårt, för hur definieras extrem träning? Är det att träna 6 pass/vecka? Att springa ett maraton? Att tävla i fitness? Tävla på elitnivå? När är det extremt? När det övergår från fritidsintresse till livsstil? När det är allt man skriver om på sin blogg eller facebook? Eller när det provocerar dem som inte lever ett lika aktivt liv?
De två sista styckena från debatten kan man läsa mellan raderna att det egentligen handlar mer om Rebeccas (missnöjda) syn på sig själv än vad det handlar om träningshets och den politik hon är missnöjd med. Hon blir provocerad av arbetsgivares VALFRIA gemensamma aktiviteter som kommit till i ett försök att främja hälsan på arbetsplatsen. Alla tävlingar eller påhitt som kan sporra och fungera som en morot till ett aktivare liv och bättre gemenskap även på arbetsplatsen, är väl bra? Det är väl superbra att det finns? Det är inget tvång, det är VALFRITT. Är det valfritt kan man välja att inte vara med - då behöver man inte spä på med rangordningssnack, att man är sämre än de som är med i stegtävlingar osv. Vill den personen inte vara med och tänker så som Rebecca beskriver - så är det nog just den enda personen som tänker så också, resten i gruppen tänker nog "vad synd att hon/han inte vill vara med". För vad handlar det om egentligen - att det ska bidra till att främja hälsa så klart.
Det sista hon nämner tycker jag är intressant, att överviktiga och folk med dålig hälsa inte saknar kunskap - att det är inte är där skon klämmer och att det därmed skulle vara meningslöst (?) att fylla på med ny kunskap. Delvis håller jag med, för folk är kunniga inom kost och hälsa, generellt - de flesta vet att det är bra att äta lagomt mycket, att godis och läsk inte är bra och att man bör motionera. Men det finns så mycket mer än så om man är intresserad av det. Precis som med allting annat så blir man aldrig fullärd. Med all forskning som finns idag och som ständigt dyker upp om sömn, stress, blodfetter, kost, träning, sjukdomar osv så är det inte konstigt att allt "är på tapeten" och diskuteras. Mer kunskap kan i mina ögon aldrig bli fel. Sen om man vänder på det, om alla överviktiga med dålig hälsa har verktygen för att leva ett hälsosammare liv, varför gör de inte det?
Motivation. En spark i baken. Eller bara motivation genom andras kunskap. Genom andras sätt - hur andra lyckats. För mig handlar bloggandet och uppdateringarna på facebook inte om att skryta, jag tänker inte ens på dem som eventuellt provoceras av det jag skriver (de kan välja att inte läsa) - jag tänker på de som själva tränar, mina träningskompisar, som blir lika inspirerade, sporrade och motiverade som jag av att läsa - på motivation. Andra som också känner en glädje av att fokusera på sådant och sådana som precis som jag är intresserade av ämnet och älskar att uppfyllas av allt möjligt inom träningen. Jag väljer aktivt vad jag lägger fokus på - i mitt fall både människor jag känner och inte känner, som skriver om sådant som glädjer mig och ger mig energi. Den här Rebecca kanske borde ta sig en funderare vad hon lägger fokus på egentligen...
Kloka Sarah, jag läste just den där debattartikeln och sedan gick jag in här ;) Håller med dig till tusen procent, vart också provocerad och tänker lite på den här grottmänniskoattityden där man ska spara energi - den vi drogs med på stenåldern - och tänker att det här är lite som att en grottmänniska skulle ha lärt sig skriva på dator ;) Riktigt bra inlägg Sarah :)
SvaraRadera