Vid lunch spratt det i benen så när det var dags för paus hade jag en god tanke om att det skulle vara härligt att rasta benen i den friska luften. Och stundvis var det verkligen det. Det gråtråkiga vädret gjorde absolut ingenting där det var bar mark, varje steg kändes som ett steg närmare sommaren! Men de känslorna avbröts lite väl ofta. Och löpningen minskades till lätt jogging. Eller till bambi på hal is... om vi ska vara helt ärliga. Men jag fick i alla fall röra på dem, och träna på balansen!
Jag hade ytterligare träningsplaner för dagen, att äta lunch, ta igen mig lite och ladda för att återuppta armhävningsutmaningen under eftermiddagen, och lite combat under kvällen. Men så plingade det i telefonen och jag ska jobba ikväll också, 16-20. Så istället vart det armhävningar just när jag kom hem. Jag gjorde ett tappert försök med att gå tillbaka 1 vecka i programmet, och köra enligt vecka 5, men jag kom knappt igenom set 2. Så jag vilade en stund, sen gick jag tillbaka till vecka 4, och körde enligt det programmet. 21 + 25 + 21 + 21 + 32. Det gick, men oj vad jag tappat på den här förkylningen. Det känns faktiskt lite surt... Att om jag inte hade fått de där dunderbakterierna, så kanske jag hade klarat de där 100 vi det det här laget. Men "tänk om" tänkande leder ingenstans, utan istället boostar vi med: har jag varit sådär nära en gång, visst tusan kan jag komma dit igen! Jag ger mig inte så lätt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar