Ännu fler anledningar till varför jag längtar framåt, lite för långt till och med, det ska hinnas med en hel del innan det

I Sverige är man väldigt lyckligt lottad som student, att man kan ta fullt studielån. Det är helt okej. Men det gäller att hålla igen på slantarna ändå. Leva smart. Det finns liksom inget utrymme till något extra. Förutom yttepyttegrejer, som att unna sig en fika, eller ett biobesök. Eller vad man nu vill. Att köpa all studentlitteratur det är tänkt att man ska ha, det är helt omöjligt dock. Så man får låna. Eller köpa begagnat. Men alltså, det fungerar.

På 1 år har jag gått ner 15 kg. Det märks i klädväg. Inte bara på byxor och nån tröja längre, utan alla kläder. Ytterkläder, underkläder, allt. Och än är jag inte i mål. Så jag har försonats med tanken att även om jag skulle köpa nytt nu, så är det inte säkert att det skulle sitta bra sen, alltså är det lika bra att vänta. Dessutom har jag turen att vara omringad av helt underbara själar som också gått ner i vikt, så där har jag fått både vanliga kläder och träningskläder, så det går ingen nöd på mig!

Men när sommarjobbet är över. När jag kommit hem från Barcelona. Och innan skolan drar igång igen. Då ska det shoppas. Då är det jag som byter ut hela min träningsgarderob, först och främst. Ascoola och snygga skor bara för combat och pump. Bodycombatlindor i olika färger. Löparskor. Färgglada träningsbhar. Linnen och byxor/tights. Och sen, beroende på hur mycket ekonomin tillåter, så kommer jag förnya min vanliga garderob (yes, det kommer faktiskt i andra hand, jag längtar SÅ efter nytt i träningsväg). Det, längtar jag så enooormt mycket efter!

Men inte så mycket att jag inte tänker njuta av allt innan det. Förhoppningsvis ännu en underbar sommar. Och Barcelona... Barcelona! Jag längtar framåt, helt enkelt. Det ska jag försöka tänka på i eftermiddag, när jag tar mig an dagens utmaning på löpbandet, 9 km. På hastigheten 10 km/h. 54 minuter av total fokus. Nej inte riktigt, men cirkus 30 minuter. Efter det är det total fokus.