Träningsjunkien ska träna aktivt på att vila

Knät. Jag känner av det igen. I vila. Det gjorde jag alldeles i början när jag fick ont. Så nu har det ökat igen. Jag kan inte gärna vrida tillbaka tiden och göra de här dryga 2 månaderna ogjorda, men nu kör jag "gör om, gör rätt" och tänker låta knät vila, få se om jag känner någon skillnad. Minst 1 vecka. Det har aldrig hänt annat än när jag varit sjuk sen jag började träna regelbundet och det känns minst sagt gruvsamt...

Varför?

Därför att träningen är en del av mig nu, en vana som fastnat. Ett träningspass gör mig trött rent fysiskt eftersom musklerna arbetar och använder energi, men effekterna av träningen på lång sikt ger mig mer energi och gör mig piggare. Både fysiskt och psykiskt. Jag blir starkare, snabbare, smidigare, gladare, lyckligare, allt. Det finns inga nackdelar. Träning för mig är inte något jobbigt som måste göras, tanken på att inte kunna köra bodycombat, styrka underkropp och löpa däremot, är jobbig. Det tar emot. För allt som är bra med träningen väger så mycket tyngre.

Så om det inte finns några nackdelar med träningen, varför krånglar knät? Det finns en anledning såklart. Jag skulle kalla det en ivrig träningjunkie som ville för mycket för snabbt. Vill man ha en mer professionell förklaring kan man kalla det överbelastning, obalans mellan påfrestning och återhämtning. Det handlar om anpassning över tid. Kroppen anpassar sig, återhämtar sig, bygger upp sig utifrån det du gör. Gör du då en stor förändring och återhämtningen blir för liten reagerar kroppen tillslut, till exempel med smärta i någon led. Då gäller det att lyssna på kroppen så att det inte blir värre, backa några steg och göra ett nytt försök. Jag trodde att när jag undvek det som förmodligen blev för mycket för knät, de tunga benböjen, skulle det ge sig med tiden. Men i och med att jag tränat på annat sätt och aktiverar knäleden ändå, var det inte tillräckligt.

Så, nu tar jag ett steg tillbaka och lyssnar på kroppen. Gör om, gör rätt. Återhämtning it is.